Utrustningstips för barn

Även för barn är utrustningen viktig eftersom den skall underlätta istället för försvåra skidåkningen. Det är ett svek mot den lille skidåkaren att låta honom eller henne få sådant som han eller hon skall växa ifatt om ett par säsonger. Många barn kämpar med för stora och för hårda pjäxor, och med skidor som är både för långa och för tunga i förhållande till deras storlek.

Skidor

När det gäller skidor är det viktigt med rätt längd. Visserligen är det lättare att svänga med en kortare skida, men är de alltför korta kan barnet istället få problem med balansen. En för lång skida att “växa i” är förödande för inlärningen och skidglädjen. Att ”skidspetsarna” når till hakan är ett lämpligt mått för carvingskidor. Undvik alltför gamla skidor eftersom dagens teknik gör det möjligt att bygga korta skidor som är både mjuka och lagom spänstiga och inte alls känns döda och platta. Viktigt är att undersidorna är plana så att stålkanterna och belaget ligger helt i nivå med varandra. Med vallade skidor går det lättare att svänga.

Bindningar

Alpina barnbindningar är idag utmärkta under förutsättning att de monteras på rätt sätt och sedan justeras efter det barn och de pjäxor som skall användas tillsammans med skidorna. Är bindningarna monterade för långt bak kommer barnet att få problem med att vrida skidorna eftersom deras läge inte stämmer med skidornas vridcentrum. För att klara av att svänga löser barnet ofta problemet genom att hänga bakåt i pjäxorna för att på så sätt tvinga upp skidspetsarna, vilket leder till att en felaktig åkteknik lärs in och att det inte känns roligt att åka skidor.

Stavar

Små barn behöver inga stavar när de skall lära sig att åka utför. Stavarna är bara i vägen och utgör ett onödigt extra problem vid inlärningen. Det är viktigt att barnen från början lär sig att det är med benen och fötterna man håller balansen och styr och svänger med skidorna. Är armarna fria kan barnet lättare kompensera tillfällig obalans genom att hålla ut armarna. Det är även betydligt lättare att lära sig åka lift utan stavar att trassla in sig i. När skidåkningen så småningom utvecklas blir det naturligt att använda stavar. Rekommenderad stavlängd är avståndet mellan marken och armbågen, plus ca 5 cm.

Hjälm

Hjälm är obligatorisk i skidskolan då den är ett bra skydd om barnet kör omkull eller kolliderar med någon annan skidåkare. En bra skidhjälm är lätt att bära, enkel att ta av och på och har bra passform. Hörsel och syn får inte dämpas eller hindras så att den lilla skidåkaren i den nya och ovana situationen i lugn och ro kan koncentrera sig på att åka skidor.

Pjäxor

Det viktigaste med pjäxor är att de är lagom stora, och sitter bra med endast en socka på foten. Är pjäxan för liten blir den en plåga, är den för stor hamnar foten fel i förhållande till skidans vridcentrum, med felaktig inlärning som följd. Ett bra sätt att prova en barnpjäxa är att ta ur innerskon för att känna var tårna hamnar. Barn behöver inte alls de många gånger alltför hårda, tunga och onödigt höga kopiorna av vuxenpjäxor. En lättare och mjukare variant som bara ger lite stöd i sidled för att få hjälp att rulla upp skidorna på innerkanten i svängarna är betydligt lämpligare. Skidåkning är rörelse och balans och för att lära sig att stå rätt mitt på skidorna är det nödvändigt med full rörlighet för vristerna. Barnet måste själv hitta ett läge på skidorna som ger balans av egen kraft, utan stöd av pjäxorna.

Snowboard: goda råd till vilsna föräldrar

Bräda, boots, bindningar, kläder – en snowboardutrustning är dyr och nästa år har barnet vuxit ur den. Vi ger goda råd för den som går i snowboardtankar. Rätt utrustning är förstås viktig, men lika viktigt är att ta en nybörjarlektion i någon skidskola, då kommer man igång mycket snabbare.

Varje ny vinter gräver djupa hål i föräldrarnas plånböcker. Barnen växer och skidutrustning är – även om den köps begagnad – dyr. Och handlar det om trendiga snowboards, så tjatas det inte bara om brädor och boots, utan också om kläder. Barn vill ha och barn vet vad de vill ha. Föräldrarna bombarderas med nya ord och termer och när de kommer till sportaffären är förvirringen total. Där möter de en helt ny värld med ett helt nytt språk. Vi hjälper er här att förstå vad som egentligen sägs i affären. Med bättre kunskaper går det lättare att stå emot när köptrycket blir för stort, liksom att köpa rätt utrustning till rätt pris.

Modet växlar

Låt oss börja med brädorna. Brädor är starkt modestyrda. Handeln ser till att för varje ny säsong skapa nya trender när det gäller brädor. För några år sedan var det freestylebrädor som gällde. Sedan kom det freeridebrädor. Freestylebrädan är som namnet anger anpassat för freestyle, dvs mer avancerad åkning i specialgjorda pister med höga snövallar halfpipes och i särskilda snowboardparker. Brädan är symmetrisk och lika åkbar bakåt som framåt. Skruvhålen för bindningarna är placerade, så att åkaren står mitt på brädan. Framdel (nos) och bakdel (tail) är korta och branta, vilket ger en lång effektiv längd på en kort bräda.

Freeridebrädan är mer att betrakta som en allroundbräda. Nosen är längre och mjukare än den bakre delen, vilket dock inte hindrar baklängesåkning. Skruvhålen för bindningarna är placerade så att mittpunkten hamnar ett par centimeter bakom brädans mitt, det vill säga åkaren får mer bräda framför sig än bakom. Freeridebrädans midja är oftast smalare än freestylebrädans, vilket gör den lättare att svänga med. Med en freeridebräda går det därför att ha roligt var man än befinner sig på berget. Juniorbrädan är till för de små åkarna. Den är kortare, smalare och mjukare. Eftersom barn växer, försöker tillverkarna hålla priset nere genom att använda billigt material. Men då små barn är lätta lär detta knappast påverka hållbarheten.

Tjejbrädorna är egentligen inget annat än freeride- och freestylebrädor gjorda för lätta åkare med små fötter. Självklart passar dessa färggranna brädor inte bara tjejer, utan även mindre killar med små fötter. I affärerna finns dessutom dyra proffsbrädor, liksom extrembrädor, som är längre versioner av freeridebrädorna. Här finns också alpinbrädor, som framför allt är anpassade för slalomåkning (det går inte att åka baklänges på dessa) och racebrädor, som är en extremare form av alpinbrädor och framför allt avsedda för tävling. Oavsett brädtyp är det viktigt att välja rätt längd. Längden på en snowboard anges i två tal – total längd och effektiv längd. Effektiv längd är den del av brädans kant som har kontakt med snön. Längden avgörs i viss mån av hur lång och tung åkaren är, men också av hur och var denne tänkt åka. Enkelt uttryckt ska en lång person ha en längre bräda än en kort. En kort och tung åkare ska också ha en längre och styvare bräda än den som är kort och lätt. Annars bär inte brädan ordentligt. Men även brädans mittbredd – midjan – är viktig. Fötterna med snowboardskor bör inte sticka ut utanför brädan och inte heller befinna sig för långt från kanterna.

Några tips innan du bestämmer dig:

Hyr först – köp sedan. För att testa vilken typ av bräda som passar dig eller ditt barn, så är det bäst att hyra när du är nybörjare. Pröva några olika typer och längder eller låna av en kamrat.

Köp begagnat. Andrahandsmarknaden för brädor är både stor och bra. Glöm inte att kontrollera brädans skick ordentligt. Titta efter repor och eventuella lagningar på undersidan och se till att stålkanten sitter fast längs kanterna. Leta även efter eventuella sprickor i lacken, särskilt runt skruvhålen, eftersom inträngande fukt skadar brädan.

Ta lektioner. Är det första gången du eller ditt barn åker snowboard – ta en nybörjarlektion första förmiddagen och ni kommer igång snabbare.

Boots och bindningar

Precis som när det gäller brädor finns två olika typer av skor: Softboots, som är en mjuk känga, och hardboots, som i princip ser ut som en skidpjäxa. De flesta freestyle- och freerideåkare använder softboots, medan hardboots mest är anpassade för alpinbrädor och ren utförsåkning. Hårda skor överför kraften från kroppen till brädan snabbare och effektivare, samtidigt som åkaren blir mer fixerad och mindre rörlig. Rätt bindningar är lika viktiga som rätt bräda. Det är bindningarna som håller fast brädan på fötterna och ger kontroll över åkningen. En snowboard säljs ofta i paket med bindningar från samma tillverkare. Köp inte hela paketet utan att först pröva bindningarna. Väljs andra bindningar – se då till att det verkligen går att skruva fast på brädan. Alla bindningar passar nämligen inte till alla brädor.

För hardboots är plattbindningar det enda alternativet. De fixerar skon vid brädan, är relativt enkla i konstruktionen och skiljer sig inte så mycket från varandra. För softboots är det s k bucklebindningar (skalbindningar) som gäller. De ser ut som ett skal och fästs i brädan. Även här finns en uppsjö av olika alternativ, beroende på åkstil. För den som vill åka freestyle är en bindning med stor rörlighet och justerbarhet det bästa valet. För friåkning och utförsåkning är en stabil bindning med mycket stöd ett bra alternativ. Viktigaste delen på en bucklebindning är den s k bakkappan, som ger stöd bakåt. Är den för mjuk orkar inte åkaren trycka ned brädans hälkant tillräckligt och åker därför sämre. En variant är step-in-bindningarna, som i stort sett fungerar som slalomskidornas bindningar. Dessa bindningar kräver dock speciella skor.

Lediga och slitstarka kläder

Även om det verkar överdrivet med särskilda snowboardkläder, finns det ändå en tanke bakom detta. Eftersom en snowboardåkare rör sig mer och på ett annat sätt än en skidåkare, är det viktigt att inte kläderna sitter åt. Slitaget på en snowboardåkares kläder blir också större, eftersom denne står med båda fötterna fixerade, inte har några stavar och har mer snökontakt. Jackan kan vara av olika längd, men den ska vara rak och inte ha dragsko i midjan. Snowboardbyxan har oftast en förstärkt bak och är lite vidare än skidbyxor. Eftersom snowboardåkare sitter mycket på stjärten är det inte fel om jackan har en sittbar skört därbak, en s k droptail. Handskarna är mycket utsatta. Snön sliter hårt och de nöts lätt mot brädans stålkanter. Ett slittåligt material med förstärkningar på insida och fingertoppar är viktigt. Men handskarna måste ändå vara smidiga. Slutligen – glöm inte hjälmen och en fångrem på brädan för att den inte ska sticka iväg och skada någon i backen. Fångrem är ett krav för att få åka i en liftanläggning.

Text: Carl Johard.